jag trivs förvånansvärt bra i en ensam och tom skola. stirrar mig blind på rutmönster och allt utom dubbla
matteprov och organkemi har förlorat sin betydelse. det är praktiskt och skönt att inte känna så mycket för
en gångs skull, allt är rutiner som börjar med havregrynsgröt och avslutas med att somna på tåget och
däremellan hinner jag må ganska bra